Idag for  vi hem till mina föräldrar i Vallvik. Vi skulle fira min födelsedag där. Jag var nervös eftersom vi skulle berätta för föräldrarna ikväll. Jag hade planerat att jag skulle ta mamma på en promenad på kvällen men då det var dags hon var inte alls sugen på att gå ut och gå. Det slutade med att vi satt i soffan i vardagsrummet, jag, brorsan, svägerskan, syster, mamma och erik…. Jag försökte samla mod och berätta det för allihop där just då men på nåt sätt fegade jag ur och gick upp på övervåningen. Jag ropade på mamma. När hon var upep så frågade hon vad som stod på. Jag harklade mig och berättade att jag hade nåt att berätta.

- Vad då för nåt, svarade hon

-Jo, det är så här att du ska bli mormor…..

Tystnaden var total i några sekunder innan ett stort leende spred sig över hennes ansikte. Hon kom fram till mig och gav mig en jättekram!

-Jag tyckte ju faktiskt att du fått en annan lyster i ansiktet sa hon och kramade mig hårt igen. Åh va kul,  jag ska bli mormor….. sen blev det återigen en lång stund… det syntes att hon försökte smälta informationen.

Sen kom tårarna på mamma…. Hon grät och grät och grät och kramade mig, länge länge…. Tillslut var jag tvungen att fråga om det var glädjetårar och hon började skratta.

-Självklart svaarde hon och fortsatte skratta och krama mig- och gråta. Det hela slutade med att vi båda satt där och skrattade och grät tillsammans. Tillslut sa hon

-Nä, nu måste vi gå och berätta för dem andra och tog mig i handen.

Jag harklade mig och torkade tårarna och gick ner. Jag satte mig bredvid pappa som satt vid datorn och la armen runt hans axlar.

-jag har nåt att berätta pappa…

-Jaså så han halvt som halvt intresserad med blicken i dataskärmen...

- Det räckte inte med att du blev farfar i höstas för du ska bli morfar också, till sommaren….Även här blev tystnaden total innan han tillsut utbrast;

-Va fan…är du på smällen…..?!!!!

-Ja…Han sa inte så mycket just då utan reaktionerna kom senare. Mamma berättade att han var jätteglad samma kväll. Han är den typen som inte visar så mycket utåt men när han fått smälta det lite så blir det bara positivt i slutändan. Sen berättade vi för resten av familjen och alla var jätteglada för vår skull. Det var inte så farligt som jag trodde.  Nervositeten var onödig...=)

Dagen efter for vi till Sundsvall för att fira min födelsedag med svärföräldrarna. Idag skulle vi berätta för dem om graviditeten. Erik skulle få berätta.

Fikat var framdukat, kaffet var klart. Svärföräldrarna plus Eriks syster satt vid bordet och fikade. När alla fikat klart så vände sig Erik mot sina föräldrar och sa;

-Skulle ni ut och resa nåt till sommaren?

-ja, du vet, pappa planerar så mycket svarade mamma.

-Ja, då får ni allt ta och planera om sa Erik, ni får planera om vem som ska sitta barnvakt i sommar.Ni ska nämligen bli farmor och farfar…..

Dem blev otroligt glada. Dem sa inte så mycket just då eftersom det tog ett tag att smälta. Systern ringde senare på kvällen och berättade att båda föräldrarna var helt lyriska över beskedet. Dock hade dem alla fått stränga order om att inte berätta för nån om detta innan vi sa att det var grönt. Dem höll vad dem lovade!