Första symtomen var nog att jag var otroligt hungrig. Konstant hungrig. Dessutom var jag jättetrött. Jag kom hem från jobbet, trött och matt, la mig i soffan och somnade. Blev väckt av min käre sambo som lagat maten, åt upp maten och la mig återigen i soffan för att sova. Det fanns ingen som alls hejd på tröttheten som härjade i min i kropp. I övrigt har jag sluppit alla andra grav.symtom som tur är... förutom humörrsvängningarna naturligtvis men detta är inget jag direkt tänkte berätta om. Alla som haft en gravid kvinna i närheten av sig vet att hennes humör pendlar från sprudlande glad från ena sekunden, till en riktig ragata som skriker, och gråter i nästa sekund. Tur att man är medveten om sitt humör så man kan be om ursäkt efteråt.... Graviditeter orsakar mycket humörsvängningar men man ska dock inte skylla på den alla gånger...!

Sedan pratas det naturligtsvis om olika cravings i samband med en graviditet. För min del var det blodapelsiner jag hela tiden suktade efter. Min stackars sambo fick fara och köpa dessa apelsiner stup i kvarten...dock ej på nätterna...! Det var många kg apelsiner jag stoppade i mig-per dag!!!!!

Sen har man hört gravida kvinnor som fått cravings på isolering, murbruk och fönsterputs.... då var mitt alternativ så mycket nyttigare! =)

Idag for  vi hem till mina föräldrar i Vallvik. Vi skulle fira min födelsedag där. Jag var nervös eftersom vi skulle berätta för föräldrarna ikväll. Jag hade planerat att jag skulle ta mamma på en promenad på kvällen men då det var dags hon var inte alls sugen på att gå ut och gå. Det slutade med att vi satt i soffan i vardagsrummet, jag, brorsan, svägerskan, syster, mamma och erik…. Jag försökte samla mod och berätta det för allihop där just då men på nåt sätt fegade jag ur och gick upp på övervåningen. Jag ropade på mamma. När hon var upep så frågade hon vad som stod på. Jag harklade mig och berättade att jag hade nåt att berätta.

- Vad då för nåt, svarade hon

-Jo, det är så här att du ska bli mormor…..

Tystnaden var total i några sekunder innan ett stort leende spred sig över hennes ansikte. Hon kom fram till mig och gav mig en jättekram!

-Jag tyckte ju faktiskt att du fått en annan lyster i ansiktet sa hon och kramade mig hårt igen. Åh va kul,  jag ska bli mormor….. sen blev det återigen en lång stund… det syntes att hon försökte smälta informationen.

Sen kom tårarna på mamma…. Hon grät och grät och grät och kramade mig, länge länge…. Tillslut var jag tvungen att fråga om det var glädjetårar och hon började skratta.

-Självklart svaarde hon och fortsatte skratta och krama mig- och gråta. Det hela slutade med att vi båda satt där och skrattade och grät tillsammans. Tillslut sa hon

-Nä, nu måste vi gå och berätta för dem andra och tog mig i handen.

Jag harklade mig och torkade tårarna och gick ner. Jag satte mig bredvid pappa som satt vid datorn och la armen runt hans axlar.

-jag har nåt att berätta pappa…

-Jaså så han halvt som halvt intresserad med blicken i dataskärmen...

- Det räckte inte med att du blev farfar i höstas för du ska bli morfar också, till sommaren….Även här blev tystnaden total innan han tillsut utbrast;

-Va fan…är du på smällen…..?!!!!

-Ja…Han sa inte så mycket just då utan reaktionerna kom senare. Mamma berättade att han var jätteglad samma kväll. Han är den typen som inte visar så mycket utåt men när han fått smälta det lite så blir det bara positivt i slutändan. Sen berättade vi för resten av familjen och alla var jätteglada för vår skull. Det var inte så farligt som jag trodde.  Nervositeten var onödig...=)

Dagen efter for vi till Sundsvall för att fira min födelsedag med svärföräldrarna. Idag skulle vi berätta för dem om graviditeten. Erik skulle få berätta.

Fikat var framdukat, kaffet var klart. Svärföräldrarna plus Eriks syster satt vid bordet och fikade. När alla fikat klart så vände sig Erik mot sina föräldrar och sa;

-Skulle ni ut och resa nåt till sommaren?

-ja, du vet, pappa planerar så mycket svarade mamma.

-Ja, då får ni allt ta och planera om sa Erik, ni får planera om vem som ska sitta barnvakt i sommar.Ni ska nämligen bli farmor och farfar…..

Dem blev otroligt glada. Dem sa inte så mycket just då eftersom det tog ett tag att smälta. Systern ringde senare på kvällen och berättade att båda föräldrarna var helt lyriska över beskedet. Dock hade dem alla fått stränga order om att inte berätta för nån om detta innan vi sa att det var grönt. Dem höll vad dem lovade!

091025

Idag var jag tvungen att prata med chefen. Vi hade en massa patienten som kom på cellgiftsbehandling och som gravid ska man inte hålla på med detta. Då jag undvikit detta så länge (eftersom jag hade mina misstankar) och kollegorna började fundera vad som var problemet så var det lika bra att prata med chefen. Hon blev jätteglad för min skull och höll med mig att jag inte skulle hålla på med cellgifter nu när jag var gravid! Hon ställde krav på mig: Antingen berättar du för kollegorna nu eller så berättar jag för dem på fikarasten på eftermiddag. Sagt och gjort. Jag berättade för alla kollegor ganska omgående. Alla blev glada och förstående över min nyhet. Nu skulle det blimycket babysnack på jobbet!

2009-10-15

Nu är det äntligen gjort. Det går inte att ångra längre. Graviditetstestet ligger i min hand. Nu är det bara att vänta. Tankarna snurrar. Är jag gravid? Jag hade en liten förväntan djupt inom mig att jag skulle vara gravid men samtidigt var jag lite rädd; tänk om jag inte var gravid?. Skulle jag bli besviken? Många tankar for genom mitt huvud när jag kastade en snabb blick på testet. Mina händer skakade när jag tog upp det. Det var ett stort plus i ett av fönstren men jag visste inte riktigt just då vad det innebar så jag var tvungen att läsa på pappret som följde med. Jag tittade på testet, tittade på pappret och jämförde. Om och om igen. Tillslut så förstod jag;  Jag är gravid!

Jag satt med testet i min hand en lång stund. Det var svårt att förstå Jag försökte läsa, titta på tv men kunde inte koncentrera mig. Om bara Erik kunde komma hem från innebandyn! Vad skulle han säga?  Tillslut så kom Erik in genom dörren. Jag gick honom till mötes med testet. Han tog emot den med ett förvånad ansiktsutryck och hörde mig säga: Läs på pappret och jämför.  Han läste högt och jämförde med stickan och sa tillslut: Hm, ett plus på stickan…..Ah, du är gravid! Jättekul!

Först tänkte jag ; ska han inte säga mer? Så jag frågade honom vad han tyckte och han sa att det var otroligt roligt. Spännande.

Den riktiga glädjen kom först några minuter senare när han bearbetat informationen. Han var väl lika chockad som jag. Jag hade inte alls behövt oroa mig för hans reaktioner! Han kramade och pussade på mig hela kvällen och ögonen lyste av glädje.Två skulle bli tre! Nu började äventyret!