Idag var vi på ultraljud. Det var nervöst men spännande! Man ville ju så gärna att allting skulle se bra ut. När första bilden på bebisen dök upp på skärmen blev vi så otroligt fascinerade att vi knappt fick fram några ord alls. Det var en sån häftig känsla så tårarna var inte alls långt borta, iaf för min del. Att se den lille som mätte ca 19 cm då, med huvud, armar, ben, tio fingrar, tio tår, näsa, njurar, mjälte m.m det är så otroligt fascinerande att ligga där och titta på den lilla bebisen som börjat utveckla alla organ. Det som i början bara varit millimeterstort till nåt som börjar likna en liten människa-producerad av mig och min käre Erik! Det är en känsla som nästan inte går att beskriva i ord. Allting verkade iaf bra med den lille. Pigg och alert intog h*n försvarsställning när trycket på magen ökade av dopplern =)