Idag for jag en sväng till Birsta. Trosade runt på H&M och gick över till barnavdelningen.....Det slutade med att jag köpte två små bodies, 2 små mössor samt 1 par strumpor med Nalle Puh motiv på. Visade kläderna för Erik och glädjen lyste i ansiktet.... vi längtar verkligen till sommaren!

Idag for jag och Erik till Barnens hus för att testa Cresent Classic barnvagn i vår bil. Vi var bombsäkra att det inte alls var några problem att få in den men tji fick vi... iför sig är den ihopfällbar och liten men vi fick ändå ta ta av två hjul för att få in den bak i bilen. Det var lite pyssel innan vi fick in den men den fick plats! =) Så det blev den här vagnen;  

Idag var vi på ultraljud. Det var nervöst men spännande! Man ville ju så gärna att allting skulle se bra ut. När första bilden på bebisen dök upp på skärmen blev vi så otroligt fascinerade att vi knappt fick fram några ord alls. Det var en sån häftig känsla så tårarna var inte alls långt borta, iaf för min del. Att se den lille som mätte ca 19 cm då, med huvud, armar, ben, tio fingrar, tio tår, näsa, njurar, mjälte m.m det är så otroligt fascinerande att ligga där och titta på den lilla bebisen som börjat utveckla alla organ. Det som i början bara varit millimeterstort till nåt som börjar likna en liten människa-producerad av mig och min käre Erik! Det är en känsla som nästan inte går att beskriva i ord. Allting verkade iaf bra med den lille. Pigg och alert intog h*n försvarsställning när trycket på magen ökade av dopplern =)       

Här en en bild på magen i v. 19. Inte så stor kanske men det kommer att  synas längre fram förhoppningsvis....

Idag firade vi jul med svärföräldrarna. Jag och Erik satt i soffan och så helt plötsligt sprattlade det till i min mage. det var som tre snabba små lätta sparkar.... Jag var inte hungrig och det kändes absolut inte som att det var tarmarna heller. Jag la Eriks händer på magen men då avtog det...Sen tog två veckor ytterligare innan jag kände små men lätta sparkari magen igen. Äntligen är det på gång! Spännande!

Idag var jag och Erik till barnmorskan. Det var vårt andra besök där. Det togs urinprover, vikt, diverse blodprover m.m Proverna såg bra ut. Sen var det några prover som jag inte fick svar på direkt utan fick ett brev hem, även dessa u.a Inne hos barnmorskan planerades det när det var dags för ultraljud. Tiden vi fick var den 19/1.

Jag hade lite större förväntningar om att fler undersökningar skulle göras men så var icke fallet utan nästa besök blir av i februari. Då har magen förhoppningsvis börjat växa ordentligt för som det är nu så känns det inte alls som om jag är gravid.

Första symtomen var nog att jag var otroligt hungrig. Konstant hungrig. Dessutom var jag jättetrött. Jag kom hem från jobbet, trött och matt, la mig i soffan och somnade. Blev väckt av min käre sambo som lagat maten, åt upp maten och la mig återigen i soffan för att sova. Det fanns ingen som alls hejd på tröttheten som härjade i min i kropp. I övrigt har jag sluppit alla andra grav.symtom som tur är... förutom humörrsvängningarna naturligtvis men detta är inget jag direkt tänkte berätta om. Alla som haft en gravid kvinna i närheten av sig vet att hennes humör pendlar från sprudlande glad från ena sekunden, till en riktig ragata som skriker, och gråter i nästa sekund. Tur att man är medveten om sitt humör så man kan be om ursäkt efteråt.... Graviditeter orsakar mycket humörsvängningar men man ska dock inte skylla på den alla gånger...!

Sedan pratas det naturligtsvis om olika cravings i samband med en graviditet. För min del var det blodapelsiner jag hela tiden suktade efter. Min stackars sambo fick fara och köpa dessa apelsiner stup i kvarten...dock ej på nätterna...! Det var många kg apelsiner jag stoppade i mig-per dag!!!!!

Sen har man hört gravida kvinnor som fått cravings på isolering, murbruk och fönsterputs.... då var mitt alternativ så mycket nyttigare! =)

Idag for  vi hem till mina föräldrar i Vallvik. Vi skulle fira min födelsedag där. Jag var nervös eftersom vi skulle berätta för föräldrarna ikväll. Jag hade planerat att jag skulle ta mamma på en promenad på kvällen men då det var dags hon var inte alls sugen på att gå ut och gå. Det slutade med att vi satt i soffan i vardagsrummet, jag, brorsan, svägerskan, syster, mamma och erik…. Jag försökte samla mod och berätta det för allihop där just då men på nåt sätt fegade jag ur och gick upp på övervåningen. Jag ropade på mamma. När hon var upep så frågade hon vad som stod på. Jag harklade mig och berättade att jag hade nåt att berätta.

- Vad då för nåt, svarade hon

-Jo, det är så här att du ska bli mormor…..

Tystnaden var total i några sekunder innan ett stort leende spred sig över hennes ansikte. Hon kom fram till mig och gav mig en jättekram!

-Jag tyckte ju faktiskt att du fått en annan lyster i ansiktet sa hon och kramade mig hårt igen. Åh va kul,  jag ska bli mormor….. sen blev det återigen en lång stund… det syntes att hon försökte smälta informationen.

Sen kom tårarna på mamma…. Hon grät och grät och grät och kramade mig, länge länge…. Tillslut var jag tvungen att fråga om det var glädjetårar och hon började skratta.

-Självklart svaarde hon och fortsatte skratta och krama mig- och gråta. Det hela slutade med att vi båda satt där och skrattade och grät tillsammans. Tillslut sa hon

-Nä, nu måste vi gå och berätta för dem andra och tog mig i handen.

Jag harklade mig och torkade tårarna och gick ner. Jag satte mig bredvid pappa som satt vid datorn och la armen runt hans axlar.

-jag har nåt att berätta pappa…

-Jaså så han halvt som halvt intresserad med blicken i dataskärmen...

- Det räckte inte med att du blev farfar i höstas för du ska bli morfar också, till sommaren….Även här blev tystnaden total innan han tillsut utbrast;

-Va fan…är du på smällen…..?!!!!

-Ja…Han sa inte så mycket just då utan reaktionerna kom senare. Mamma berättade att han var jätteglad samma kväll. Han är den typen som inte visar så mycket utåt men när han fått smälta det lite så blir det bara positivt i slutändan. Sen berättade vi för resten av familjen och alla var jätteglada för vår skull. Det var inte så farligt som jag trodde.  Nervositeten var onödig...=)

Dagen efter for vi till Sundsvall för att fira min födelsedag med svärföräldrarna. Idag skulle vi berätta för dem om graviditeten. Erik skulle få berätta.

Fikat var framdukat, kaffet var klart. Svärföräldrarna plus Eriks syster satt vid bordet och fikade. När alla fikat klart så vände sig Erik mot sina föräldrar och sa;

-Skulle ni ut och resa nåt till sommaren?

-ja, du vet, pappa planerar så mycket svarade mamma.

-Ja, då får ni allt ta och planera om sa Erik, ni får planera om vem som ska sitta barnvakt i sommar.Ni ska nämligen bli farmor och farfar…..

Dem blev otroligt glada. Dem sa inte så mycket just då eftersom det tog ett tag att smälta. Systern ringde senare på kvällen och berättade att båda föräldrarna var helt lyriska över beskedet. Dock hade dem alla fått stränga order om att inte berätta för nån om detta innan vi sa att det var grönt. Dem höll vad dem lovade!